FiaLottan är fortfarande hemma. Hon hostar och fräser samtidigt som hennes fötter blöder. Efter många långa dagar i soffan samt ett antal motgångar så är hennes humör inte på topp. Vårt glada yrväder ler inte så ofta för tillfället.
Vi har dock utarbetat ett knep för sådana tillfällen. 2 koppar choklad och varsin kanelbulle i bilen med hela staden som utsikt har blivit vårt medel mot motgångar. På toppen av vitberget är allting möjligt. Där har vi löst många problem och sedan suttit och betraktat världen i vår position från ovan.
Detta gjorde vi även ikväll och det spelade ingen roll att novembermörkets kalla duggregn föll över staden. Den var lika vacker som alltid i kvällsljuset.
Eftersom jag numera tar varje tillfälle i akt att testa min kamera så åkte vi även förbi landskyrkan.
Fialottan var glad över utflykten. Imorgon ska hon till läkaren som förhoppningsvis gör någonting åt hennes fötter. Det vore ett stort steg i rätt riktning.
