Idag skulle mitt AIK möta luleå på bortaplan och jag laddade upp med att ta ytterligare en kortisonspruta i höger axel. Jag tog en spruta i varje axel den 10e och bara en axel blev bra.
Nu tog denna jävligt bra enligt läkaren eftersom han sa att ju ondare det gör desto bättre tog den, nu det gör det ont som faan. AIK började spela bra och hade spelet och chancherna men första perioden slutade 0-0 med stor övervikt för oss.
Andra perioden började i samma anda och efter 3.13 så satte lill-fopa en handledare i närmaste krysset på pass av Söderberg, nu trodde alla hemma hos oss inklusive min onda högeraxel att det skulle lossna. Nu gjorde det inte det trots bra spel och fina chanser. Istället fick vi se fortsatt bra spela-på ledning-spel där luleå hade förtvivlat svårt att få till ett konstrukttivt spel eller bra chancer, mycket beroende på AIKs fina checking över hela banan. Men efter 16.03 så gör luleå 1-1 på ett skott rån blå som inte ens går ända fram men som Lavander slår in returen på och vips så har vi tappat 2 poäng till.
Förlängningen så spelar AIK som krattor och luleå kretsar som getingar runt Hadelövs mål och ett vinstmål där hade inte varit orättvist sett till chanserna.
Nu har vi spelat ut både Brynäs och Luleå men oförmågan att göra mål gör att vi tappat 4 extra poäng och min axel gör faan ännu ondar på grund av det.
Jag dööör!
