Huvudet värker och jag vet inte varför jag fortfarande är uppe. Kanske på grund av att jag ville ta igen den arbetstid jag förlorade när jag var tvungen att åka hem tidigare. Kanske på grund av att tröttheten har skapat myror i min kropp.
Jag förstod att November skulle bli en svart mÃ¥nad. Oktober slutade i ett glädjerus, November startade med omvälvande förändringar i min närhet. Samtidigt som jag upplevde en av mina livs lyckligaste kvällar när jag förlovade mig med mitt livs kärlek – sÃ¥ upplevde en av mina väninnor det motsatta. Under samma kväll, samma natt. Ödet är smärtsamt ironiskt ibland.
För att ytterligare spä på tyngden av den grå novembermånaden så har mitt förlutna bestämt sig för att skaka den grund jag under åren har byggt upp. Grunden är väldigt stabil och jag darrar inte alls på samma sätt som jag gjorde för några år sedan. Men det tar på krafterna att hålla balansen samtidigt som man ska hålla vardagens bollar i luften.
Det finns dock inget annat sätt att hantera den här månaden. Jag håller mig upprätt med hjälp av många års erfarenheter. Med hjälp av min familj och mina vänner. Med hjälp av Mikke som alltid har ett uppmuntrande ord och det där sorglösa sättet som sprider sig genom hela familjen. Tillsammans med honom kan livet inte bli helt nattsvart.
Tillsammans tar vi oss igenom November, sedan ska vi fira jul och se barnaögonen tindra.
