- Har du haft “grisen”?
Så ställs frågorna på min arbetsplats när man varit hemma några dagar. “Grisen” har intagit hela vår värld och överallt syns tecken på dess intåg. Anslag sitter uppe, handsprit missbrukas på ett sätt som skulle göra de värsta alkoholisterna gröna av avund.
Även vaccinationerna är igång, och som det inte vore nog med alla svarta rubriker angående influensan – nu skriker tidningarna om de livsfarliga biverkningar som vi riskerar att drabbas av. Vi kan dö, börja gå baklänges eller bli förlamade. Konspirationsteorierna finner inga gränser.
Jag har själv vaccinerat mig idag eftersom min avdelning fått ett antal doser för att kunna hålla uppe verksamheten.
Mitt beslut grundade sig inte på någon rädsla för att dö i “grisen”. Jag vill helt enkelt inte bli sjuk, och jag vill inte riskera att smitta de som är svagare än mig själv.
- Det är en solidarisk handling! har min sjuksköterska till mamma predikat. Jag är en solidarisk människa och därför har jag vaccinerat mig.
Även Mikke har underkastat sig nålen under dagen. Hans prestation är mycket större än min eftersom jag inte är ett dugg spruträdd. Det är däremot han och han fick en mental slickepinne av sköterskan när han hade hyperventilerat sig igenom sticket. Jag har under kvällen hånat honom för hans “vekhet”, men innerst inne är jag stolt över honom. En fobi är aldrig logisk, trots detta tog han den förhatliga sprutan. Att jag sedan kommer att agera syndabock är något jag kan hantera. Jag är ganska van.
Oavsett vad man tycker om allt ståhej så är detta något vi kommer att minnas under resten av våra liv. Jag är för ung för “asiaten”, däremot kommer jag att kunna berätta om “Grisen” som gjorde att tidningarna frossade i tabloider, att handspriten flödade och folk köade i timmar till vaccinationslokalerna.
