Nu är det definitivt förbi. Sommaren 2009 dör ikväll och jag vill inte riktigt gå och lägga mig. För första gången på väldigt många år har jag varit ledig mycket. Sammanlagt blev det 6 veckor och då – när sommaren var ung så visste jag inte hur jag skulle klara av det. Efter tre veckor brukar jag vara i upplösningstillstånd och längta till det inrutade arbetslivet.
Nu är veckorna förbi och jag vet inte vad jag ska tycka. Jag har njutit av varenda dag, men jag tror att jag känner mig färdig med ledighet. Samtidigt vet jag att jobbet kokar av aktivitet. Att inkorgarna svämmar över och att mina kollegor jobbar hårt. Jag känner ett behov av att hjälpa till med min del, men räds otillräckligheten som dyker upp när man hinner för lite. När högarna växer trots att man springer. Jag längtar inte efter magkatarren, jag ser inte fram emot att behöva spikmattan för att varva ned på kvällarna.
Trots detta så ser jag fram emot rutinerna och till viss del farten på jobbet. Sommarveckorna på kontoret gjorde mig nästan självmordsbenägen. Det blir nog bra med lite intensitet igen.
Under middagen på Piteå havsbad för några dagar sedan pratade vi om vad som varit det bästa med sommaren. Tjohalian nämnde Kolmården och Skara där hon varit med sin mamma. Sedan dök Östersundsresan upp, Vilhelmina, Kiruna och Uppsala för mig och FiaLottan.
Kiruna klockan 22.30 på kvällen. En resa vi sent kommer att glömma. Detta är semester när den är som bäst. När man kan sitta vid frukostbordet och säga.
- Vad ska vi göra idag? Vi åker till Kiruna!
Min barndoms stad. Mina barndomsminnen. Volgsjö skola i Vilhelmina. Det var ett nöja att uppleva allt igen.
Mikkes barndomstrakter. Östersund och den vackra naturen.
Labyrinten i rövarbyn i utanför Docksta. En av sommarens roligaste minnen enligt mig. Längst in i labyrinten fick Mikke ett akut behov av en toalett. Vi hittade inte ut och stressen gjorde att han till slut gick som en råtta i bur mellan olika väggar. Jag ställde mig i ett av tornen och försökte dirigera honom. Det var svårt, jag skrattade så jag grät. Egentligen är jag snäll, men det såg så förtvivlat roligt ut, med betoning på “förtvivlat”
Gröna Lund med FiaLottan. Hon njöt av livet den dagen.
Sommaren har inneburit många resor och fler hundra mil i bil. Vi har sett mycket, upplevt mycket och haft roligt ihop. När vi frågade flickorna om sommarens roligaste ögonblick så fanns dock två högoddsare med.
- Det var jätteroligt när jag och mamma skulle sjunga singstar, men det slutade med att jag hade virat in mamma i en filt och vi skrattade jättemycket.
- Det var också roligt när pappa dummade sig på väg från älgfarmen. När han låtsades vara sur treåring för att han ville åka till Skara och inte Kolmården om han fick välja. Då vi skrattade så där mycket allihopa, så att vi grät.
Något att tänka på kanske. Att minnen inte innebär dyra resor och antalet åkte karuseller. Att ett barndomsminne ofta handlar om ett ögonblick där man skrattar tillsammans. Oavsett var man är.
