Familjen MEMA

Om det finns en Gud och återfödelse existerar så tror jag att min entré på jorden lät så här:
- Du döms till ett liv med målarpenseln i hand. På dagen skola du jobba, på kvällarna skola du måla vitt, vitt och åter vitt.

Jag vet inte varför detta straff har givits mig. Kanske var jag sabotör i mitt förra liv, kanske var jag färgblind.

Efter att de senaste Ã¥ren har mÃ¥lat möbler, tak och väggar vita (inte pÃ¥ samma ställe förstÃ¥s) sÃ¥ har  turen kommit till vÃ¥ra fönster. Jag är glad att vi inte förstÃ¥r vad vi givit oss in pÃ¥. Att insikten kommer med tiden eftersom vi förmodligen aldrig skulle ta tag i det som mÃ¥ste göras. Bruna fönster ska bli vita. Vitt är fint, ljust och jag har inte hunnit ledsna pÃ¥ mÃ¥larpenseln ännu.

När vi målat färdigt för kvällen så åkte vi till Skellefteås hundkappbana. Tjohalian spelade på coola namn, jag spelade på senaste vinsthistoriken och Mikke hade ingen riktigt strategi alls. Tjohalian hade störst framgång och vann hela 25 kronor. Jag vann 24 kronor och Mikke fick tillbaka hedern genom att vinna sista loppet och håva in den fantastiska summan av 7 kronor. Efter förra veckans minigolfkamp tycker jag inte alls synd om hans förlust.

Greyhounds kan efter endast 6 steg komma upp i 70 km/h. Detta menar jag ska försvara de bilder jag tog under kvällen.

De var där nyss, jag lovar.

 
Det flygande vita i mitten av banan är varken en hund eller ett spöke. Jag lyckades fånga haren och skyller helt och hållet på kameran. Och hundarna.

Tänk dig att du kommer hem från jobbet. Du tar av dig skorna och släntrar mot toaletten. I ögonvrån ser du sovrummet.. och detta:

Jag hoppade säkert två meter eftersom det såg ut som en bunt tjuvar hade gömt sig i vår säng. Så här i efterhand var tanken lika korkad som att ett gäng busar skulle gömma sig under ett överkast.

Den skyldige var min egen odåga till sambo.
- Men jag har en förklaring! Jag drömde inatt om Aliens. I närkontakt av tredje graden byggde de ju ett berg för att komma i kontakt med Aliens. Det här är mitt bidrag.. typ

Jag tror att Mikkes ursäkter tar slut före hans bäddningsideér. Aliens? Jag tror det var den sämsta ursäkten någonsin..

- Hatar du mig? Du säger ju aldrig något på Facebook? Jag får frågan ibland och måste förklara mig. Jag hatar ingen.

Men jag skriver heller ingenting. Någonsin. Jag har förvisso en användare men har nästan aldrig varit in där. Jag förstår ideén, jag ser fördelen med att hitta klasskompisar från långt tillbaka i tiden. Jag förstår också principen med att hålla sig uppdaterad om små och stora händelser i släkt och vänners liv.

Men jag orkar inte.

Mitt bloggande tillfredställer mitt behov av livsinformationsspridning. Vad händer om jag börjar med Facebook också? Ska jag skriva på Facebook att jag bloggar? Eller ska jag blogga om att jag skrivit på Facebook? Och kanske skulle jag börja med Twitter också så att mitt ganska vanliga liv verkligen syns i cyberrymden. Problemet är att jag aldrig skulle hinna leva om jag ständigt var tvungen att dokumentera och göra mig hörd.

Hade jag inte haft bloggen så hade Facebook varit given. Men jag trivs bäst här, där jag kan lukta på blommorna i lugn och ro.  Här kan jag skriva om vad jag tycker eller om vad som har hänt. Där jag kan lägga in bilder och gå tillbaka ett år för att se hur livet såg ut då. Bloggen är beständig.

Jag utesluter dock att jag tankat bilen och har tänkt ducha före jag går i säng. Det är trist och tråkigt och ingen har något utbyte av den informationen.  Om jag inte har något att skriva så är jag tyst, om jag vill skriva långt så gör jag det.

Och i Facebooks värld förblir jag tyst. De som vill mig nÃ¥got kan kommunicera via kommentarsfunktionen pÃ¥ bloggen. Eller ännu hellre lyfta luren eller kliva in genom ytterdörren. Facebook, blogg och twitter i all ära - ”Live” slÃ¥r ”online” med hästlängder.

1. Ring till växeln och be att bli kopplad till din egen anknytning, vägra förstå när de säger att du ringer därifrån..

2. Ta tid på alla, hur länge de är på toaletten, tid mellan kaffepauser, hur långa kaffepauser. Skicka sedan en rapport till  alla på avdelningen med deras tid, tillsammans med en faktura för att inte skicka rapporten till chefen.

3. Gå på toaletten och spola 15 gånger. Minst en gång i timmen.

4. Gör konstiga pip-ljud varje gång någon passerar ditt rum/modul/skrivbord, stirra intensivt rakt igenom personen, morra!

5. Byt ut varorna i godismaskinen, vem vill inte ha ett paket bacon istället för en Snickers?

6. Gå till en kollegas dator, skriv ut alla filer, beklaga dig över avdelningens bristande miljöpolicy.

7. Maila till någon på en annan avdelning, fråga om han vill köpa knark.

8. Lek Matrix! Skicka en mobiltelefon med internposten till personen i rummet mittemot ditt. När han får den, ring och säg åt honom att han måste följa dina instruktioner. Eftersom det ligger bacon i godismaskinen får du leda honom till närmsta 7eleven.

9. Lek Star Wars, ring upp någon och tala om att du är deras far.

10. Undvik alla. Smyg på bästa James Bond manér runt kontoret, flirta med alla tjejer.
Om du får napp, sluta läsa!

11. Klistra ihop alla papper som ligger för Ã¥tervinning, ge ditt nya dokument till din chef, kalla det ”halvÃ¥rsuppföljning av tidigare budgetprognossiffror för tidigare fakturerade kunduppdrag”. Fram med klockan och se hur lÃ¥ng tid det tar innan han märker nÃ¥t. Om han inte märker, repetera!

12. Vidarekoppla så många telefoner du kan, till växeln givetvis, de älskar att få höra att det är fel anknytning.

———————————————————————————————————————————–

Jag funderar som ni kanske ser hur jag skulle kunna roa mig själv på jobbet. 2:an blir trist eftersom nästan ingen är här. Dessutom skulle jag nog omedelbart bli sparkad från mitt uppdrag som arbetsplatsombud om jag började skicka rapporter till chefen om mina kollegors toalettbesökstider. 

5:an går också bort eftersom det inte finns någon godismaskin, likaså 6:an eftersom en utbränd skrivare generar riktigt trist jobb för mig. 10:an fungerar inte heller eftersom det finns så få att undvika.

4:an lät rolig. Jag kanske skulle börja morra åt de få kollegor som finns på jobbet. Först måste jag dock träna på mitt pokerfejs.  

Eller så mailar jag personalavdelningen och hör om de vill köpa knark. Jag har ett fenomenalt pokerfejs via mail.

Är glaset halvtomt eller halvfullt? Går solen ned eller upp på bilden? Drar molnen sig tillbaka eller är ett oväder i antågande?

Det kan bara betraktaren avgöra. Jag förbereder mig istället för nästa veckas arbete. Tråkigt och trist men det kan omöjligt bli värre än förra veckan. Glaset är halvfullt trots att FiaLottan har åkt tillbaka till sin pappa. Hon är snart tillbaka igen, den här veckan kommer garanterat att gå snabbare än den förra gjorde. Det kan omöjligt gå långsammare.

Och Mikke är här som alltid är positiv och glad. Utan honom skulle jag bilden ovanför bara bestå av moln. När datorn krånglar försvinner dock hans glada leende. Nu ska visst MSN dö.

Halvfullt var det och positivt tänkande. Jajemän. Jag börjar med att mäkla fred i kriget Mikke vs Microsoft.

Dagarna går i maklig takt. Veckan har varit fruktansvärt lång och tråkig så i Torsdags muntrade Mikke upp mig genom att spöa mig i minigolf. Jag ansåg mig vara en given segrare trots att jag spelat en handfull gånger och han förmodligen gått en miljon rundor. Han slog mig med 33 slag, fram tills dess var jag dock en vinnare. Vi hade roligt i alla fall trots att min klubba vägrade putta raka bollar.

Nu är FiaLottan  hemma över natten och helgen är ljuvlig. Vi har sett Ice Age 3 på bio och gått på stan under dagen. Nu ligger hon i sin säng och det är skönt att ha henne hemma. Om än bara för en kväll.

Jobbet är segare än segt. Ingenting finns att göra och de jobb som jag skulle kunna utföra är beroende av användare – som är pÃ¥ semester.

Jag ska aldrig mer klaga på jobbstress. Aldrig aldrig mer. Jag vet att jag ljuger.

Man gör lätt det när man riskerar att mögla bort på en kontorsstol.

..sedan är jag tillbaka i kontorsstolen igen och FiaLottan har påbörjat sin månadslånga vistelse hos sin pappa. Hon kommer dock hem varje Lördag.

Vi har tagit tillvara tiden sedan vi kom tillbaka från Uppsala. Hela familjen har varit hemma och Mikke har varit ledig under helgen. Flickorna har badat på Vitbergsbadet medan vi vuxna har strosat på stan och tagit igen tiden med varandra.

Vi har grillat och utmanat varandra i vattenkrig, vi har besökt Mikkes systerbarn som blivit ett år äldre.Vi har druckit kaffe med svärmor och föräldrar, vi har varit uppe länge på kvällarna och sett TV-serier från Mikkes barndom (Kampen om Colorado). Flickorna har gått långa promenader och vi har njutit av solen. Vi har hoppat studsmatta och Nero har skällt oroligt åt våra upptåg.

Nu är semester del 1 till ända. Tjohalian ska vistas en del hos sin farmor eftersom hon blir ensam hemma när vi andra försvinner till arbeten och fäder. Själv ska jag jobba 3 veckor innan semester del 2 startar. Tack gode gud för flex och övertid.