Lön för mödan

Jag minns åren när slutet av månaden bestod av skarpa kontraster. Lyckan över att äntligen få lön och sorgen över att den inte räckte till. Hur löningsdagens ljusa glädje krossades av hånskratten från räkningarna. Då, när jag var ensam med ett barn och med relativt låg lön. När jag var trogen alla klädbytardagar och regelbundet besökte myrorna. Då dottern var medveten om att pengar inte alltid fanns och lyckligt ropade till dagisfröknarna:

- Nu kommer löööönen!!

När lönen kom åt vi skräpmat. Den där ynka dagen då vi var rik, innan vi betalade räkningarna. Då passade vi på, då unnade vi oss lite “lyx”

Sedan var det dags för räkningar och jag minns den uppgivna känslan av att ständigt börja räkna dagarna till nästa lön. Jag minns att jag grät ibland.

Det var inte så att vi svalt och dottern hade alltid hela kläder på kroppen. Hon kunde delta i de aktiviteter som erbjöds och hon fick presenter till jul och födelsedag. Många har det mycket värre än jag någonsin har haft det. Men vi fick vända på kronorna och leva ur hand i mun. Jag minns oron inför ekonomin. Den ständigt gnagande oron.

Jag minns allt detta och är tacksam över att den tiden är förbi. Att vi har klarat av de svåra åren och är över på andra sidan. Vi lever inte lyx och överflöd men vi kan vara trygga i vår ekonomi. Vi klarar oss. Vi vi kan unna oss roliga saker utan att behöva få ångest över konsekvenserna. Idag betalade jag månadens räkningar. Även om kontona är ovanligt tomma efter alla festligheter så behövde jag inte börja med att räkna dagarna till nästa lön. Och jag behövde inte gråta.

 

moneys

Tagged

Ont, det gör ont

Hela arbetsveckan har ägnats åt att skriva rapporter och min rygg gör ont. Detta kan även bero på gårdagens spinning och core-pass. Jag har ont i varende muskel, även de jag inte visste fanns.

Idag var det dags för Zumba och för andra gången gick vi dit bara för att få veta att ledaren var sjuk. Trist. Vi besökte gymmet istället och Fialottan ägnade tiden på löpbandet.

Imorgon är det både helg och lön. Alla barnen kommer hem och jag tror till och med att vi får ett extra barn på besök. Vi ska fylla frys och kyl efter den vansinnigt långa Januari.

Den är över nu. Tack och lov för det.

Och snart är veckan över. Ännu mer tack och lov.

Tagged

En kontorsråttas kuriosa

Jag tror det är något fel på mig. Jag tror att mitt huvud någon gång har fått sig en för hård smäll vilket resulterat i en lättare form av hjärnskada. En sådan som inte syns så länge man inte tittar tillräckligt noga.

Någonting är fel. Jag tycker nämligen om tråkiga saker.

Sådant som dokumentation, rutinbeskrivningar och statistik. Jag kan ägna en hel arbetsdag åt siffror och kolumner. Jag hoppar förtjust på kontorsstolen när fina diagram visas på min skärm och lyckan är total när jag ändrar färg och klistrar in mina diagram i fina presentationer.

Ibland hinner jag inte fika för det är så spännande med diagrammen. Då tar jag med mig kaffet till kontoret och virar kontorskoftan tätare omkring mig medan jag försvinner in i statistikens ljuvliga grå dimma.

Frågan är: Är man tråkig om man tycker om tråkiga saker? Eller har man förstått något som andra inte har vett att begripa? Eller är man helt enkelt bara “nalta eljest”* men med tillåtelse att fortsätta leva trots sitt mentala handikapp?

Jag köpte föresten en mössa idag. Det kan vara den första egna mössa jag har köpt. Mössa har inte riktigt varit min grej och har glatt överfört pengarna till sko-kontot. Men idag köpte jag en alldeles egen mössa eftersom jag är vuxen nu. Och gift. Och gillar diagram och statistik.

 

*= Norrländskt uttryck för “lite annorlunda”

 

stitistiken

Tagged ,

Jag hade kunnat vara en Luleåsupporter

Idag fyller min pappa 65 år. Jag vet inte hur det gick till och vad som hände. Varför åren gick så snabbt och hur jag kunde bli vuxen och ha en pappa som är pensionär. Jag minns när han var 40. När han var ungefär lika gammal som jag är nu. Jag minns när han stekte hamburgare åt mig när jag inte ville äta maten på skolan. Jag minns den svartvita polisbilen på gården. Hans uniform med det vita poliskopplet. Hopphagen som han sprayade med färg på gården. Jag minns det han gjorde när han var lika gammal som mig. Och nu är han pensionär.

Han är dock inte vilken pensionär som helst. När andra pensionärer löser korsord så tränar han på 360. Ibland trampar han trampmaskin bredvid Skellefteå AIK:s Bellemare. Han håller inte riktigt fransmannens tempo men gör sitt bästa. Om han inte tränar så promenerar han och förmiddagarna är helt ägnade åt honom själv. Jag tycker det låter som ett alldeles underbart liv och blir lite avundsjuk. Tänk att rå sin egen tid. Så underbart.

Idag fyller han 65 och döttrarna firade honom genom att bjuda på lunch. Det var en trevlig lunch med de vanliga vassa replikerna från varma hjärtan. Mellansystern hade stressat på sitt kontor och eftermiddagens presentation var inte riktigt färdigt. Lillasyster hade jobbat från 5-tiden på morgonen och var utsvulten. Och pappa – han hade tränat.

Och när vi satt där och blandade nutid med historia. Livet just nu med barndomens minnen. Då släppte pappa bomben.

- Vi hade kunnat bo i Luleå eller Piteå. Jag sökte tjänster där när vi bestämde oss från att flytta från Vilhelmina.

Tanken slog mig som en knytnäve i magen.

- Så jag hade kunnat vara Lulesupporter…

- Perspektiv Anna… sade mellansystern torrt och himlade med ögonen. Men det är lätt för henne att säga. Hon såg inte det jag såg för min inre syn. En röd tröja med en björn på. Jag hade kunnat vara en sådan där, en Lulebo i rött och svart.

Nåväl. Lyckligtvis så släpade föräldrarna oss till denna svartgula guldstad. Jag var emot förslaget då. Väldigt mycket mot. Det är ganska få 16-åringar som anser att deras föräldrar är goda beslutsfattare och jag var inte annorlunda.

Så här i efterhand får jag ge mina föräldrar rätt. Det blev riktigt bra. Det blev faktiskt alldeles utmärkt.

Och till min far– Grattis älskade pappa på födelsedagen

Tagged

Helg på tu man hand

Tjohalian är hos sin mamma och Fialottan har ägnat helgen hos sina morföräldrar. De ville rå om henne som förr, då jag behövde barnpassning, då hon var för liten för att klara sig själv och när jag var ensam vuxen. Så är det inte längre och besöken hos mormor och morfar är inte lika frekventa som förr.

I helgen åkte hon dock dit enbart för att de skulle få rå om varandra. Som förr.

Vi passade på att njuta av en helt barnledig helg. Vi gick promenader, vandrade runt i möbelaffärer, besökte Skellefteå Kraft Arena för att se Skellefteå möta Brynäs. Vi åt middag på restaurang tillsammans med våra vänner från Gummarksskogarna. Vi hyrde filmer och tittade till långt in på natten. Vi sov länge och åt frukost i soffan. Vi pratade, skrattade och fyllde på kärleken så att den räcker genom veckor av vardag.

Och ikväll hämtade vi hem FiaLottan. Vi fick middag innan vi åkte hemåt med en dotter som pratade, skrattade och fyllde huset av liv och rörelse igen.

En alldeles underbar helg är till ända.

 

Dinner for two

Hockeykväll

20120118-202401.jpg

Konsten att bära sten

En man kom på besök i ett stenbrott och träffade först en man som frenetiskt svärande och väldigt missnöjt hackade i stenen. Besökaren gick fram och frågade mannen vad han gör.
- Ser du inte att jag håller på och hacka i det här förbaskade berget och stenarna.
Besökaren gick då fram till en annan man som hackade minst lika frenetiskt, men gjorde det visslande och med ett leende på läpparna.
Besökaren frågade:
- Vad gör ni min gode man?
Den visslande mannen svarade:
- Jag bygger en katedral.

Kommunens processledare har haft nätverksträff idag. Träffarna är till för att ge energi till processledare som har till uppgift att förflytta ett berg. Bit för bit, och en sten i taget.

Föreläsningar blandas med metoder. Uppmuntrande ord förstärks av gamla klichéer som i citatet ovan. Vi uppmanas att se helheten och på så sätt hitta motivation i vårt arbete. Våra enskilda uppgifter i våra egna förvaltningar bygger en hel kommun och det är meningen att vi ska påminnas om detta

Det fungerar. Jag älskar dessa få timmar då jag får matas med energi. Då jag slipper leverera utan bara konsumera den motivation som föreläsarna bjuder på.

Nu jäklar ska här bäras sten.

Tagged , ,

Foto från förr

Tänk när vi kan bada i vattnet utan att behöva såga upp ett hål i isen. När stranden är täckt med sand och inte med snö. Kortet är taget i Östersund för några år sedan. På vår första riktiga sommarsemester tillsammans.

I sommar åker vi på vår tredje Sverigeresa.

Men först ska vi överleva vintern

 

Sommar

Tagged

Taekwondostart

Helgen tog slut snabbare än snabbast och vi går mot ytterligare en arbetsvecka. Nu börjar Taekwondon om och vi har fått döttrarnas träningstider. Förra året hade vi förmånen att ha dem i samma grupp med samma träningstider som följd. Nu har Tjohalian graderat till junior vilket betyder precis det motsatta. Olika grupper och olika tider.

Vad som väntar oss de veckor bägge döttrarna är hemma är Taekwondo på Måndag, Tisdag, Torsdag, Lördag och kanske Söndag. Om vi sedan klämmer  in min Spinning på Onsdag samt min och Fialottans Zumba på Torsdag så skulle man nästan kunna tro att vi är en sportig familj. Man kanske kan lura någon i alla fall.

När jag klottrar vår almanacka full av träningar, tider och skjutsningar så slår det mig plötsligt:

- Hur gör familjer med fler än 2 barn?

Tagged

Iskallt vinterbad

Så här kan man också fördriva en Lördag i Januari

Mikke i vaken

Mikke i vaken

En kollega till mig drog igång detta vansinniga Lördagsnöje och maken hängde omedelbart på. Organisatör var Föreningen för mörkret och kylans glada vänner var syfte är att peka på det positiva som finns med kylan och mörkret här uppe i norr.

Dagen började med teori där organisatören berättade om de positiva följderna av vinterbad och hur man skulle gå tillväga för att ta sig igenom den första chocken och flyktkänslan som infinner sig när man sänker ned sig i 4-gradigt vatten. Jag hade lite svårt att se fördelarna men maken och kollegor kunde euforiskt berätta att allt stämde. De såg lyckliga ut och jag funderade på om detta är ett sätt att hantera klagan, misströstan och uppgivenhet. Ned i älven en stund så blir alla glada och harmoniska.

Det hade inte varit några problem med FiaLottan. Hon bedrev en lång övertalningskampanj om att också få bada. Efter att ha lyssnat på presentationen fick hon fler argument till sitt förfogande.

- Du hörde! Det är nyttigt för kroppen!
- Du vet vad mormor brukar säga. “Barn ska vara varma, mätta och glada!” Det där är inte varmt
- Men om jag inte får bada är jag inte glad!

Tjohalian som fryser när termometern faller under 25 plusgrader skakade bara på huvudet och kröp ihop i sin dunjacka. Jag bet ihop och spelade ut mammakortet.

- Du får inte. Punkt slut.

Föreningen för mörkret och kylans glada vänner har en poäng med sitt budskap. Norrland är fantastiskt vackert och dagar som denna skulle jag inte byta hembygd för alla pengar i världen.

Och maken, han lär bada fler gånger.

Utsikt över kanotudden

Utsikt över kanotudden

Tagged , ,